Atmosfären – Luften vi andas

Atmosfären delas upp i fyra zoner. Den lägst liggande kallas Troposfären och utgör den atmosfär som vi andas då den sträcker sig ungefär 11 000 meter (m) (11 km) upp från havsnivån. De övre luftlagren kallas Stratosfären, Mesosfären och Termosfären. (se SMHI för mer information) i ordning från jorden och uppåt. Detta är en indelning men finns också andra.

Troposfären alltså luften vi andas består av
Kvävgas (N2) ca 78 %
Syrgas (O2) ca 21%
Argon (Ar)  ca 0,9% 
Koldioxid (CO2) 0,04%
Vattenånga (H2O)

Grundämnet Kväve (N) förekommer i luften som Kvävgas (N2). Det är en ofarlig gas så länge den inte uppkommer i så hög koncentration att den tränger undan syrgasen i inandningsluften.
Kväve ingår i ett viktigt kretslopp i naturen.

Grundämnet syre (O) förekommer i luften som Syrgas O2.
Alla djur måste ha syre för att kunna leva.
100%  Ren syrgas är skadlig på längre sikt men ger ingen akut fara förutom att brandfaran blir mycket hög.
24%  Ingen hälsofara men brandfaran anses ökad till det dubbla.
21%  Optimal nivå i inandningsluften
16%  Normal mängd i utandningsluften.
6%   Utgör en omedelbar livsfara

Gasen i atmosfären utgör ett tryck på 1 atmosfär vid havsnivån. Ju högre upp man kommer från havsytan desto lägre blir trycket och gaserna tunnas ut, procentsatserna blir ungefär de samma men en liter luft innehåller färre och färre syremolekyler. Det blir därför svårare och svårare att få tillräckligt med syre till kroppens funktioner. Hög höjd definieras som mer 2000 m över havsnivån men redan vid lägre börjar man känna av att man orkar mindre. Kroppen kan vänja sig och bilda fler blodkroppar med det syrebindande hemoglobinet i men det tar tid att bli acklimatiserad. På riktigt höga höjder är inte heller denna mekanism tillräcklig.

Argon (Ar) är en av de sk. ädelgaserna, dessa grundämnen är stabila och vill inte reagera med några andra ämnen och inte ens med de egna atomerna.
Argon är ofarlig så länge den inte tränger undan syre.

Koldioxid CO2 är en ofarlig gas om inte mängden i luften blir så hög att syrgas trängts undan.
.
Koldioxid är en växthusgas. Se egen flik för mer information.

Vatten (H2O) i ångform, eller luftfuktighet som det kallas i inandningsluften. Varm luft kan bära mera vattenånga än kall därför är luftfuktigheten lägst vid polerna och ökar mot ekvatorn.
Blir luftfuktigheten för hög faller den ut som nederbörd.
Vid en kall vinter blir luftfuktigheten inomhus låg eftersom luft med lågt innehåll av vattenånga värms upp. Detta ger en del besvär i form av t.ex. torra slemhinnor i luftvägarna.
Vattenånga är en växthusgas.

I luften kan även finnas andra gaser än de ovan nämnda. Dessa uppkommer naturligt som t.ex vid förbränning- eller förmultningsprocesser i naturen.
Andra är framställda gaser för olika användningar.
Flera gaser förutom koldioxid och vattenånga betecknas som växthusgaser.
Se fliken om växthusgaser och några andra gaser.